Mossor och lavar – två väldigt lika växter

Mossor och lavar är ibland mycket lika varandra till utseendet – det finns underarter av bägge som är lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan klara av annorlunda förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt beskydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka Nu för mer tips

Lavar växer gärna på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Då och då är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan nyttjas inom åtskilliga områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med markant fördel nyttja för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man enbart vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som helst växer på ställen med skugga och fukt. De växer i huvudsak på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det medför att mossa ibland tycker om att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som ständigt är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket medför att takpannorna spricker. Det är följaktligen betydelsefullt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste eliminera det för hand, inte nyttja bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är då och då också ett problem i gräsmattan. Mestadels beror mossans fördel på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På en del platser kan mossa vara mycket attraktiv eftersom det ofta bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara väldigt användbara! Vill man ha bort dom är det enklast med Fulstopp – också i gräsmattan.