Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Även om båda grupperna t.e.x. saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i drygt 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har även en kort stjälk samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan gro över stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Det gör att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att få undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.

Man kan också använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att raskt eliminera mossa. Man bör dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största varsamhet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte enbart hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet tillbaka. Stundvis kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir vått igen kommer växten åter spira och fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam växt utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan alla fall är det svampen som skänker den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att alstra energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder totalt utan vatten eftersom de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och får sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att ges naturfärger. Mer information: På denna sajten

Som man kan observera så är påväxt samt lavar i själva verket inte särskilt lika varandra, även om de i vissa fall kan te sig så! Vill man eliminera dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.